När jag häromdagen färdades på
motorvägen hamnade jag bakom en firmabil med ett namn som
satte min fantasi i rörelse. I stora bokstäver stod
firmans logotyp: Gustavssons EL & JAKT. För mitt inre
utspelade sig följande scenario:
Gustavsson med firma El & Jakt skulle anordna med
älgjakt.
Han hade förberett sig i flera veckor med att trimma
elpistolerna. Han hade kommenderat ut personal som med hjälp
av jaktlaget drog ledningar i skogen. Detta arbete tog mycket
möda ur manskapet eftersom markerna voro svårforcerade.
Hundratals kontakter monterades på trädstammarna i hela
jaktområdet.
Elcentraler skymtade på strategiska platser. Alla sladdar var
gröna för att smälta in i omgivningen. I
utrustningen fanns det t.o.m. en defibrillator. (Bra att ha ifall
inte älgen dör av elpistolerna). Man hade noggrant
räknat ut förhållandet mellan elpistolens
maximala sladdlängd och närmaste kontakt, och ansåg
sig gott och väl ha täckning över hela
området. Hembygdsföreningen hade rekryterat drevkarlar
utrustade med elektriska ringklockor med vilkas hjälp de stodo
i begrepp att driva villebråden in i det elektriska
jaktområdet. Allt var packat och klart .Förväntan
vibrerade i luften.
Det var i den dimmiga gryningen , på avstånd kunde
Gustavsson förnimma drevkarlarnas ringklockor.
.....Scrrtxx!!!! En älg hade trampat på en torr gren.
Med hjälp av sin hörsel ( han hade en elektrisk
hörapparat) kunde han snabbt konstatera att älgen befann
sig inom strömkrets C4 . En snabb blick på
kopplingschemat och han visste vilken kontakt som var den mest
lämpliga. Om oturen var framme och älgen drog sig undan
söderut var han förberedd med en
förlängningssladd i ryggsäcken.Ljudlöst
smög han sig fram till den gamla eken där kontakten satt
och pluggade diskret in sig. Han var övertygad om att
älgen hade trampat på grenen ute på
kraftledningsgatan och försökte ta sig dit från den
norra sidan eftersom vinden blåste från söder. Det
gick inte fort därför att sladden fastnade i grenar och
stenar och en elektrisk gitarr som någon slängt i en
myrstack. Dock kunde han höra älgen flåsa ute under
kraftledningarna trots det envisa knastret från
ljusbågshornen.Han hade ställt in sin elektriska
hörapparat på stereo vilket gjorde det lättare att
konstatera varifrån flåsandet kom. Gustavsson
navigerade i rätt rikning och strax fick han syn på
skogens konung. Det var en gammal tjur. Nu eller aldrig tänkte
G-son Och plockade upp sin specialutrustning ur ryggsäcken :
en liten elektrisk bandspelare samt en latexdräkt
föreställande ett älgarsle. Han drog på sig
dräkten, osäkrade elpistolen och satte igång
bandspelaren. En brunstig älgkos råmande genljöd i
nejden. Man kunde se att tjuren blev synbart
påverkad då den brölade och sög luft i
sina enorma näsborrar.G-son öppnade en burk sardiner och
genast vändes tjurens uppmärksamhet emot honom. Han
tyckte nästan att den log. Spänningen var olidlig
när den kåta älgtjuren frustande nalkades honom.
Strax var den inom räckhåll. Plötsligt
tvärstannade den , välte omkull och låg sparkande
på marken.Snabbt var han framme med elpistolen , pressade den
mot djurets nacke och tryckte av .......inget hände, det var
ingen ström?????? då fick han syn på älgens
bakben som var intrasslade i gröna elkablar.
......Allt detta bara för att jag fick syn på den
där firmabilen på motorvägen
Hansa



